Fitnessguru i mitt hjärta!

Oct 30, 2011 @ 14:11

Jag sitter här i min bil. Med halva mitt liv i bakluckan.

Andra halvan är i ett släp, på väg till Västerås.

Jag vill be om ursäkt.

För att min blogg den senaste tiden saknat det där som jag VILL att den ska ha.

Energi. Glädje.

Främst.

Jag inser när jag ser mig själv i spegeln att det inte är de extra kilona som jag lagt på mig, som jag hatar mest. Det är att jag tappat bort det som är jag, den som jag vill vara.
Det är inte två glada, livfyllda ögon som ser tillbaka på mig. Blicken är smått vilsen, trött och ledsen.

Den senaste tiden har all energi gått åt till att hålla ihop mig själv och ta mig framåt. Till nästa dag.
Det är inte så livet ska vara. Det är inte så jag vill leva livet. Men situationer uppstår och ibland låter man det gå för långt innan man agerar.

När livet känns som mest invecklad och komplicerat, det är så man som mest behöver dessa kravlösa kramar. Få skratta. Vara med människor som inte kräver någonting. Som får en att glömma bort allt det svåra för en stund.

För ungefär ett år sedan började jag blogga på Fitnessguru.se.
Jag gjorde det för att ”hålla reda på mig själv” och följa min utveckling under dieten. Förutom att jag gick ner 16 kilo fick jag någonting som var värt så mycket mer än så.
En av mina bästa vänner – Elin - skulle jag aldrig ha mött om det inte vore för Fitnessguru.se.
Flera av mina närmaste vänner, som ger mig energi och som gillar mig för precis den jag är, har jag mött via Fitnessguru. Det har blivit som en familj.

Fitnessguru.se är nu nominerat till Guldhjärtat.
För mig har sidan, och människorna på den (och som jag mött via den, på olika sätt), en STOR plats i heart och jag skulle bli så glad om ni ville rösta – HÄR

Nu ska jag ta tag i mig själv, för att jag förtjänar det. För att jag är VÄRD det.
Jag känner mig starkare än på länge, men samtidigt otroligt skör. Så mycket spänningar som släppt, är en millimeter från att börja stortjuta men jag ska på Theos ettårskalas och kramas med fina vänner istället smiley

Ibland måste man uppenbarligen nå botten innan man kan ta sats uppåt igen. Well... Fyra veckor tills jag åker och jag kommer göra allt jag kan för att vara i så god psykisk och fysisks form som det är möjligt!

LET'S DO THIS!

Comments (1)
Karin -LEGSFTW!Fint inlägg Jasmin! PEPPKRAM!2011-10-30 19:27